Tänd ett ljus och låt det brinna

Lev och må

Britt-Inger

Ser fram emot 2014

Nu är julen avklarad. Nu är det nästa och det är nyår även det kommer bli lugnt. Sen blir det en välbehövlig semester i varmare trakter. Längtar att få sätta mig på planet, slappna av och få njuta av god mat trevligt sällskap och en massa bad.

2014 tror jag kommer bli ett spännande år. Jag vet inte så mycket om vad som kommer att hända än men är full av förtröstan inför det nya året.

Lev och må

Britt-Inger

Finns tomten på riktigt?

Nu närmar sig julen med stormsteg, men först ska jag klara av min födelsedag. Mamma ringde och sa att hon ville komma så henne ska jag hämta. Hon berättade också för mig att hon ville ha tårta så det är bara att investera i en.

Jag kom med ljuset brukar jag säga för för idag är det årets mörkaste dag, eller vintersolståndet som det också kallas. Det markerar tidpunkten när det vänder och dagarna blir allt ljusare och längre. Så nu väder det, nu går vi mot ljuset. Do you see the light?

Julen ska vi sen tillbringa med min lilla mamma och hennes särbo, vi ska också åka förbi hos Rogers föräldrar. Alla dessa fyra börjar ha uppnått en aktningsvärd ålder så vi kände att vi kunde tillbringa julen med dem i år. De unga har fullt upp och kommer nog inte sakna oss så mycket.

Till nyår blir det lugnt för i den 2 januari drar vi till Thailand för en mycket välbehövlig semester.
Vilket innebär att det kommer vara lugnt på den här sidan ett tag. Så tills vi ses igen, sköt om er, ät inte mer än ni orkar och se till att njuta av helgerna vi har framför oss.

Lev och må

Britt-Inger

Ett minne att vårda

Har precis kommit hem från en promenad med hundarna på heden. Skogen var full av renspår och hundarna sniffade och drog i kopplet. Jag gick där och filosoferade, kände hur kylan nöp i örsnibbarna och hur skogens frid gav mig lugn och energi.

Så kom jag att tänka på när jag nyss hade flyttat till Skellefteå för ca 25 år sedan, det var nog renspåren som fick mig att tänka på detta, när mina väninnor från Kungälv med sina barn kom upp för att hälsa på mig.

Det var sportlov och huset fylldes av mina väninnors tjatter och barnens skratt. Vi sov överallt och hade det ganska mysigt. För mina väninnor och deras barn var ju bara all snö en upplevelse men ändå mer exotiskt var att det fanns ren i skogarna runt Skellefteå. En dag bestämde vi oss för att göra en rensafari. Vi lånade mamma och pappas Van och packade in alla i bilen (det där med bilbälte och sånt var inte så noga på den här tiden. Bland annat stoppade vi in en vanlig soffa i Vanen för att alla skulle få plats.

Nåja, så bar det iväg, på snöiga halkiga vägar körde jag gamla Boliden vägen förbi Myckle, Medle, Slind, Grubban och alla andra namn som mina väninnor skrattade gott åt, vi närmade oss Selsforsen när de svarta sopsäckarna på plogkäpparna varnade för ren. Vi körde vidare och nu var spänningen på topp i bilen, det gick att nästan ta på den. Alla hade blickarna klistrade mot fönsterrutorna, spanades ut i skogen. Nu gav någon till ett skrik, den första renen hade visat sig till allas förtjusning och till min lättnad (för tnk om vi inte hade fått syn på någon ren). Vi körde vidare och fann nu en hel flock, vi stannade bilen, det pratades högt i bilen, det skrattades och alla var nöjda med rensafarin. Nu var det någon som vrålade i bilen för som grädde på moset stod en av renarna och pissade inte långt från bilen till alla barns stora förtjusning (och vuxnas).

Nu kunde jag vända bilen hemåt igen, alla var nöjda och stämningen kunde inte vara högre. Rensafarin hade blivit mycket lyckad och att en ren pissade bredvid bilen var det stora samtalsämnet på vägen hemåt.

Den här resan och den veckan när mina väninnor från Kungälv kom upp till mig i Skellefteå är ett av de där minnena som jag brukar ta fram ur minnesbanken när jag har någon tyngre dag ibland. Ett härligt minne som gör mig glad.

Till saken hör att några år efter deras besök skulle jag och min sambo åka och titta på ett hus och då åker vi just den vägen som jag och mina väninnor tog den dagen. Dessutom så köper vi huset och bosätter oss där, så detta underbara minne kommer till mig inte bara när det går tungt utan någon gång om sänder. Det är ett härligt minne som jag är lite rädd om.

Lev och må

Britt-Inger

Julen närmar sig

med stormsteg. Jag håller mest på att sortera papper och få ordning på mitt hem igen. Det tar sig, det tar sig sa mordbrännaren och vifta med hatten snart är mitt hem som jag vill att det ska vara. Mycket har hamnat i soporna, efter 15 år med ungdomar (och då borträknat de egna) så har det blivit lite prylar.

Jag hittar också en del saker som jag inte har hjärta att slänga, som en skärbräda med alla vi som bodde här inbrända i träet, till och med hunden och katten är med. Den fick bli kvar. Annars har jag varit ganska skoningslös i mitt slängande.

Alla papper verkar däremot vara en ändlös historia efter 15 år. Så jag sorterar och sorterar och sorterar och nu har jag kommit i det stadiet att jag lägger det i kartonger och ställer ut det i vårt uthus. Får ta det när andan faller på eller när jag får kasta det.

Så var det julen och som vanligt har jag inte köpt en enda julklapp ännu, varför frångå traditionerna. Det löser sig, vi har inte så höga krav i vår familj, det är ju faktiskt tanken som räknas. I år kommer vi nog åka ner till min gamla mamma och fira jul, hon är 84 år så hon kan vara värd vår uppmärksamhet. Teo bjöd också in oss till jul, men jag tror att han kommer ha fullt upp så han lär inte märka att vi inte är med.

Snart är det 2014 och jag ser fram emot det året med spänning och förväntan.

Lev och må

Britt-Inger

Ingen återvändo

Nu finns det ingen återvändo, vid årsskiftet är allt det gamla borta och det nya tar vid med full kraft.

I mitt nya liv ingår även mitt nya företag BrA Konsult AB vilket ska bli spännande att utveckla. Jag har många tankar, en del funderingar och några saker på gång i det företaget. Kommer uppdatera den bloggen med arbetsrelaterat material.

I januari åker vi som avslut också till Thailand, det var meningen att bara jag och Roger skulle åka men det slutade med att vi blev sju som åker. Underbart med stor familj. Vi har bara bokat flygstolar och löser boendet på plats om inte Jimmy lyckas få till nåt åt oss.

Nu stundar snart julen och jag har ingen aning om var eller vad vi ska göra till jul. Men blir det tid blir det råd.

Lev och må

Britt-Inger

Artikel i tidningen om Myra

Möte om Myra

Vi tackar den underbara reportern som skickade oss artikeln på Pdf så den går att återges. 

Lev och må

Britt-Inger

Nelson Mandela

En stor man har gått ur tiden. Jag har aldrig träffat honom, eller ens sett honom live och ändå har han rör mitt hjärta. Jag är uppväxt med hans kamp emot Apartheid, som är en benämning på både den rasåtskillnadspolitik och det samhällssystem som rådde i Sydafrika från 1948 till 1994. Han var ett med ANC, han fängslades, frisläpptes och förlät sitt land de stora orättvisor som begåtts mot honom och hans folk. Det var Nelson Mandela som fick mig att förstå vad en sanningskommission innebar och hur den fungerade.

Denna leende, varma, mänskliga, medkännande man har förändrat vår värld till att bli en lite bättre värld. Mandela lärde oss så mycket om oss själva och om att vara människa. Det spelar inte så stor roll att han är död (fysiskt) han tillhör de där få personerna som kommer leva kvar länge. För så länge han berör och finns kvar i vårt medvetande så har han inte dött helt och jag skulle tro att Nelson Mandela kommer bli odödlig. 

Mandela växte upp i en by i Östra kaprovinsen. Han var den främsta företrädaren för en fredlig kamp mot apartheid. Under sin 27 år i fängelse var han en symbol för kampen mot apartheid både inom och utanför Sydafrika. Han och ANC var stämplade som terrorist av Apartheidregimen och länder som sympatiserade med den, så som USA och Frankrike. 

Idag anses Mandelas kamp och agerande varit en berättigad handling mot förtrycket. 1980 började attityderna förändras vilket bäddade för att Mandela frigavs 1990. Nu hade förändringen börjat för en fredlig övergång till representativ demokrati och till att Mandela så småningom valdes till president och därmed avskaffades apartheid. 

Nelson Mandela fortsatte att engagera sig politiskt och i diplomatiska frågor även efter det att han avgått som president. Han blev belönad för sitt arbete många gånger och som kronan på verket fick han Nobels fredspris 1993. Sällan har ett fredspris varit mer rättvist än när Mandela fick det. Men han avfördes inte från USA:s terrorlista för än han fyllde 90 år 2008, en lista han hamnade på under 1980-talet. 

Aldrig har en man betytt så mycket får så många.Vila i frid Nelson Mandela du har rört min själ. 

Britt-Inger

Sven var mig en besvärlig en

I går jobbade jag med Ann på förmiddagen och vi dokumenterade, planerade och strukturerade upp allt arbete. Vi åt lunch och sen åkte jag. Sven visade sig från den besvärliga sidan redan från början. Jag har aldrig under alla år som jag har kört upp och ner genom vårt avlånga land sett så mycket olyckor och avåkningar som igår. 

Glada Hudik vara inte så glatt när jag kom dit, det hade kommit över en halv meter snö. Sista avåkningen såg jag utanför Härnösand. Hela vägen hem fick jag tampas med blåsten och skitväglag samtidigt som jag pratade med sambon som sa; Här blåser det inte och himmelen är klar. VA? ljög han för mig? 

Jag körde vidare och Sven slet i bilen hela tiden, passerade Umeå och Sven höll i sig. Sambon måste ju driva med mig. När jag kom till Bureå strax innan Skellefteå avtog vinden, Sven la av. Sambon drev inte med mig, det blåste verkligen inte hemma. Jag var hemma strax efter 24, phu det var länge sedan sängen varit så skön. 

Idag har gått i vilans tecken

Lev och må

Britt-Inger

Intensiva dagar

Näst sista dagen på en bra vecka. Jag kom ner på söndag kväll till Ekuddens camping där jag stöp i säng. Klockan ringde 06.30 upp och iväg. Fixa och dona för mötet på kvällen. Vi träffades i i IOGT/NTO lokalerna i Finnerödja och vilket bra möte det blev. Mariestads tidningen var där och gjorde ett reportage. Jag kom i säng runt 23 och upp 07 dagen efter. Vi åkte till Finnerödja där Hans-Ove tog med oss på en fantastisk rundvandring i bygden. En rundvandring som gav allt ett nytt perspektiv och bekräftade en del av våra tankar. På onsdagen var det arbete på museet, till campingen i normal tid och stöp i säng 21.00. 

Det blir intensiva dagar när jag är här, men roligt är det. Det har varit mycket planerande och organiserande under de här dagarna, men det är det värt för nu börjar saker och ting ligga på plats. Sista dagen i morgon och sen ska jag bege mig hemåt, väderleken verkar bli snö och storm, kul. Men det löser sig nog, blir för bedrövligt får jag stanna och övernatta på vägen.

Lev och må

Britt-Inger

Inte visste jag att det var så jobbigt att vara ledig

Jag håller på med resterna av mitt gamla liv och försöker få ordning på allt. Efter nyår ska allt vara borta, så skönt. Mitt nya liv är ett pågående drama som jag trivs mycket bra med. På fredag ska jag på ett möte som ska bli spännande att se resultatet av. Annars håller jag på att förbereda det jag ska säga på mötet på måndag förutom att jag röjer här hemma.

Det gamla livet är överallt och i alla rum just nu. Sakta men säkert håller jag på att rensa bort allt för att få plats med det nya. Det där med att slappa verkar fortfarande ligga i framtiden. Men min dag kommer jag är helt säker på.

Just nu ser jag fram emot måndagen och att få träffa alla igen,

Väl mött alla

som kommer 

Britt-Inger

Möte om Myra (Krämarstan)

Det kommer bli en träff om Myra (Krämarstan) måndagen den 2 december i IOGT- NTO i Finnerödja klockan 19.00. Väl mött till alla som tänker komma.

Bilden föreställer Storgatan på Myra (Krämarstan) i Finnerödja. Det var en resandeby där det bodde resande i början av 1900-talet.

Och därmed kommer börja min arbetsvecka. 

Lev och må

Britt-Inger

Romhjälpen

Föreningen RUNG,s lokalgrupp i Vänersborg har startat en insamling för att hjälpa romer i det egna hemlandet. Ett mycket bra initiativ, läs mer om det Romhjälpen, hjälp till att göra skillnad

Inget bidrag är för litet och dela gärna vidare så att detta når ut till så många som möjligt.

Man kan också starta insamlingsprojekt, panta flaskor, sälja på loppisar eller på andra sätt samla in pengar till romhjälpen. Och varför i...nte så här i juletider baka en kaka och sälj, alla sätt är bra utom de dåliga när man ska hjälpa till att göra skillnad. 

Romhjälpen hjälper romer i det egna hemlandet. I första hand kommer pengarna gå till matkassar som kommer att delas ut.

Bg 187-6515 märk inbetalningen med ROM

Romhjälpens gilla-sida på fb gå in och gilla den

Lev och må

Britt-Inger

Att störa homogenitet filmades

Här finns hela dagens inslag

och här kommer mitt bidrag

Att störa homogenitet

Lev och må

Britt-Inger

Strömlöst

Stormen kom i natt, jag är så glad att vi hann hem. Det har blåst hela natten, strömmen försvann vid 01.00 i natt och har fortfarande inte kommit tillbaka. I morse fick koka kaffe på ett litet gasolkök och sen ge oss ut för att leta reda på soptunnan, snöskoveln, skottkärran och allt annat som hade blåst iväg. 

Dagen gick och det blev kallt inne, jag hämtade ved och började elda. Då tog Roger fram elverket och kopplade in det så pelletsen fungerade. Som bieffekt på det fick vi tv och nät. Vilket också innebar att Linda och Teo kom, de var också strömlösa och vem kan motstå värme och nät. Teo surrade på till närmare 22.00 innan han slocknade i sängen, Spännande detta med strömavbrott för en liten kille. 

Vi har ingen aning om hur länge strömmen kommer vara borta, hoppas den är tillbaka tills i morgon i alla fall.  

Lev och må

Britt-Inger

Att störa homogenitet, stör visst homogeniteten.

Och störde visst ordentligt SD politiker kritiserar olikhetsprojekt och JO anmäler. Så det kan bli ibland. Själv var jag mycket nöjd med dagen och tyckte inte alls att den störde, utan mer tillförde en massa.

Till er som missade den här gången det blir fler konferenser, missa inte dem.

Det var en vacker lokal om än lite stor scen för en så liten människa som jag.

Lev och må 

Britt-Inger

I morgon är en annan dag

Idag har jag varit på Att störa homogenitets konferens, jag har varit där som en av föreläsarna. Jag pratade om det jag har skrivit i boken att röra homogenitet och om olika händelser som har skett. Bland annat registreringarna och att vi fick en inbjudan till SD till föreningen, som vi så klart tackade nej till.

Jag funderar sen vidare på hur man ska kunna nå fram till de som faktiskt kan gör skillnad i vanvårdsfrågan. Får se om det kommer ett samtal i morgon som gör skillnad, man kan ju alltid hoppas.

Men i kväll är jag bara för trött och i morgon ska jag jobba med Ann på museet. Ser fram emot detta, men nu är det snart natten, ska fundera över hur man ska nå fram till politikerna om vanvårdsfrågan under natten.

Lev och må

Britt-Inger

#kristallnatten kom inte över natten

Vakna upp så det inte händer igen. Låt inte historien upprepas, lyssna till folket och engagera er, ni folkvalda politiker.

Rosa Park är ett föredöme i kampen mot rasism.

Det är viktigt att ha principer och stå för dem. Utan principer blir det svårt att se sig själv i spegeln om mornarna. Att vända kappan efter vinden och sälja ut sina vänner brukar som regel slå tillbaka så småningom.

Läs gärna SD möter vanvården och Låt inte SD få ensamrätt på vanvårdsfrågan

En dikt så här den 9 november #kristallnatten för 75 år sedan

När nazisterna hämtade kommunisterna, teg jag: jag var ju ingen kommunist.
När de spärrade in socialdemokraterna, teg jag: jag var ju ingen socialdemokrat.
När de hämtade de fackliga, lät jag bli att protestera: jag var ju inte med i facket.
När de hämtade judarna, lät jag bli att protestera: jag var ju ingen jude.
När dom hämtade mig, Fanns det ingen kvar som kunde protestera.

Martin Niemöller (1892-1984) ubåtskapten o krigshjälte under första världskriget. Präst och koncentrationslägerfånge under andra världskriget.

Britt-Inger

och

Kurt

Folkvalda politiker vakna! Vanvården och Resandefolket behöver er!

Var är ni folkvalda politiker?

Förberedelserna fortsätter inför mötet, den 29 november, med SD och resandefolket, vanvården. En presskonferens kommer utlysas till 15.30 samma dag. Peter Lindberg och Rolf Karlsson kommer vara presstalesmän, presskonferensen kommer att hållas på riksdagshuset. Under ett samtal med Peter Lindberg berättar han att en förening från Norge ska vara med.

På presskonferensen, som vanvårdsförenngarna håller inte SD, kommer man ta upp att regeringen bestämde hur ersättningen (de 250000) skulle se ut, utan att ha pratat med alla föreningar.

Föreningarnas engagemang är något som vi tar upp i vår artikel Politiker, låt inte SD få ensamrätt på vanvårdsfrågan

"Det finns idag engagerade föreningar både för de vanvårdade barnen och för resandefolket, och det är dags att börja ta oss på allvar. Hade ni gjort det så hade vi inte varit i en situation där man blir hänvisad till ett enda parti att ventilera en av våra hjärtefrågor med."

Peter Lindberg säger att man även kommer att ta upp om att Maria Larsson inte räknade med 380 remissvar när ersättningen skulle bestämmas på presskonferensen. Hade dessa remissvar räknats med hade Sverige haft samma modell som Norge har idag. Norges modell hade också gett alla de efter 1980 som inte får ersättning, rätt till ersättning. Maria Larssons svar på varför de inte räknas med är att de är sekretessbelagda?

I Jönköpingsnytt har Maria Larsson (KD) erkänt att hon känt till att medlemmarnas remissvar inte räknats var för sig utan som ett. Det gäller remissvaren inför propositionen om ersättning till personer som utsatts för övergrepp eller försummelser i samhällsvården.

"Öppna ögonen och skruva upp hörapparaten, snälla ni, det kan inte vara meningen att SD ska få äga vanvårdsfrågan. VISA ATT NI FINNS." I SD möter vanvården går det att läsa mer om mötet. 

Britt-Inger 

och 

Kurt

SD möter vanvården

Nu är det klart, nu är datumet för mötet fastlagt.  Det blir ett möte mellan vanvården och SD den 29 november klockan 11.00 ca 10 personer kommer att delta. Representanter för de finska krigsbarnen, de svenska vanvårdade barnen från olika föreningar och det kommer också finnas en representation från Norge. Detta möte verkar vara att betrakta som ett första möte och ett möte för att lägga upp fortsättningen i frågan.  

VAR ÄR NI ANDRA, ni folkvalda politiker. 

Öppna ögonen och skruva upp hörapparaten, snälla ni, det kan inte vara meningen att SD ska få äga vanvårdsfrågan. VISA ATT NI FINNS.

Jag och Kurt skrev en artikel om just detta, vårt syfte var att väcka liv i det insomnade engagemanget hos er politiker. Reaktionen uteblev, kanske drunknade den i tårtor och socialdemokraternas planer att inte svara på vilka de ska regera med. Vad vet jag, kanske fick vanvårdsfrågan en sömntablett efter att vanvårdsutredningen var klar och ersättningsnämnden tillsattes och är i djup dvala än. 

Vanvården är en fråga som ska ägas av alla partier, och i synnerhet av de gamla etablerade partierna som har historien ihop med de vanvårdade. SNÄLLA Politiker, låt inte SD få ensamrätt på vanvårdsfrågan

Britt-Inger 

och 

Kurt

Vanvården i en artikel

Vi har skrivit en artikel ihop, jag och min vapendragare Kurt, om vanvården. Politiker, låt inte SD få ensamrätt på vanvårdsfrågan

Det måste till ett uppvaknande bland våra politiker, de kan inte hålla på och sova bort viktiga frågor. Vad trodde ni? Man sätter en gräns vid 1980 och sen avslår man nästan hälften av alla som ansöker. Så klart börjar folk protestera.

Sånt gynnar ingen, ni folkvalda politiker, skärp er. Glöm aldrig att alla har rösträtt i det här landet och just nu spelar ni andra i händerna

Britt-Inger 

och 

Kurt

En epok går i graven

I kväll ska jag sätta mig på tåget ner till Stockholm där jag ska vara med på riksantikvarieämbetets höstmöte i dagarna tre. Sista dagen kommer jag också att vara med och föreläsa i Att störa homogenitets konferensen, eller rättare sagt så ska jag läsa upp lite av det jag har skrivit i boken. Ser fram emot detta mycket, gruvar mig mest för att hitta dit, jag är ingen klippare på att hitta i Stockholm. Men det finns väl taxi i värsta fall.

Innan jag landar på tåget ska jag göra klart alla papper för vårt gamla jobb så Roger kan lämna över dem till vår revisor och efter det går en epok i graven. Vi har hållit på sen 1999 som egna i behandlingsbranschen och innan dess har vi jobbat med ungdomar hur länge som helst. Roger ska ta det lilla lugna efter det här och jag har sadlat om, spännande värre.

Fast vi släpper inte behandlingsbranschen helt, vi är handledare på ett hem i Norrbotten och har fått förfrågan om att hjälpa igång ett hem i Värmland. Så vi hänger kvar med en fot i branschen i alla fall, vilket är roligt för det är på ett annat sätt. Vi har hållit på länge och har stor erfarenhet av branschen så det är ju bra om vi kan hjälpa andra.

Men nu blir det mera kaffe så jag kommer igång idag.

Lev och må

Britt-Inger

Nu har det kommit

Så har mitt nya liv börjat, nu har vi avslutat vårt gamla jobb. Skönt, vemodigt och en massa blandade känslor. Vi var på Hotell Forsen i Vindeln och åt en tre rätters med all personal den sista oktober. Det var helt underbart trevligt.

Tidigare på dagen hade vi varit förbi på jobbet för att lämna nycklarna. Så klart blev det strul in i det sista med vår, tack och lov, fd hyresvärd. Vi åkte och hyrde en släp, hämtade Jonas och körde mot jobbet igen. Döm om vår förvåning när det började skrapa där bak och ett av hjulen passerade oss i hög hastighet.

Alla hjulbultarna hade lossnat och hjulet hade släppt. Vi ringde OK och de sa att vi har haft lite problem med hjulen??????

Vi parkerade släpen och OK fick hämta den, Jonas raggade upp en annan släp och vi gjorde det vi skulle. Sen var det middag på hotellet, tack för god mat och bra service.

Så kom den 1 november första dagen i mitt nya liv. Vi var utbjudna på mat av Rogers föräldrar, middag ute för andra kvällen i rad, bra början kan man säga.

Idag satte vi oss i bilen och åkte till fjällen, där sitter jag nu och lyssnar på spraket från en brasa och skränet från en hockeymatch på tv. Någon har lagt ut en ful bild på mig på fb, från det jag var ung och jag har precis skickat in en artikel som jag hoppas ska bli publicerad.

Mitt nya liv känns ganska bra =)

Lev och må

Britt-Inger

Fler och fler vanvårdade nekas ersättning

Nästan hälften av de vanvårdade nekas ersättning

Nästan hälften av alla som skickar in sina ansökningar för att få ersättning för vanvård avslås. Nu har två forskare reagerat och säger att det spelar ingen roll vilken bestraffning som på den tiden ansågs "normal".

Bestraffningen är inte normal nu och agan har avskaffats av en orsak. Barn var barn även under den här tidsperioden och ett slag sved lika mycket då som nu. Så det är skit samma vad som ansågs "normalt" ersättningsnämnden bör göra sin bedömning utifrån de värderingar vi har nu.

Att använda detta som argument för ett avslag är direkt fel. Sen får de som sitter i ersättningsnämnden göra vilka tolkningar de vill. Ett slag är ett slag oavsett om det utdelades i en annan tid.

"Forskarna Bengt Sandin och Johanna Sköld vid Linköpings universitet skriver att definitionen av vanvård dramatiskt förändrades av vanvårdsutredningen." Något som alla vet, om man bara har varit det det minsta lilla insatt i vanvårdsfrågan.

"– All vanvård är ju oacceptabel, det är ju vi i ersättningsnämnden medvetna om, men vårt uppdrag är ju att bedöma vilka som har varit de mest hänsynslösa, allvarliga och upprörande fallen utav vanvård. Det är de som anses vara av allvarlig art som ska ha ersättning. Så att även om man blivit utsatt för vanvård så räcker inte det i sig utan det måste vara av allvarlig art också, och det är det som vår prövning går ut på. Även om det varit förbjudit är det inte säkert det har varit av allvarlig art ändå, säger han."

Vad som är allvarlig art är en tolkningsfråga och ersättningsnämnden väljer sin egen tolkning av det. Deras tolkning är FEL FEL FEL kan ingen få dem att förstå det. Det är så många som far så illa av den process som de tvingas igenom för att försöka så din upprättelse och så väljer man att tolka det så snävt att nästan hälften får avslag. Tragiskt, mycket tragiskt.

Kurt säger i sin berättelse Mitt liv på barnhem
Ingen som misshandlat mig eller gett sig på mig på annat vis har bett mig om ursäkt inga vittnen finns eftersom man gav sig på en när dom var ensam eller för att folk inte ens brydde sig ett dugg.

Britt-Inger 

och 

Kurt

Livet fortsätter sin gilla gång

I går friserade jag mina hundar och fick ihop en hund till av allt hundhår. Idag har jag gjort bort en del papper, varit hos revisorn, hos min mor och handlat lite kläder idag. Hittade en blus som jag tänkte ha på Riksantikvaries höstmöte, lite snygg måste jag ju göra mig. Vi fortsätter att avsluta vårt företag, snart är det klart, och jag kommer börja mitt nya liv. 

Lev och må

Britt-Inger

Blont barn kidnappat?

Den senaste tiden har vi sett mediadrev om barn som avvikit utseendemässigt från resten av familjen och som blivit omhändertagna. Så klart har inte dessa barn bott hos majoritetsbefolkningens familjer utan hos en minoritet vars enda brott har varit att deras barn inte har varit lik dem. 

Men hur vanligt är inte det? Alla barn liknar inte sina föräldrar. Jag har tre barn och jag undra om något av mina barn liknar mig, eller jo, kanske ett av dem. Så med den logiken skulle i alla fall två av mina barn omhändertagits, ända till JAG kunnat bevisa motsatsen, inte tvärt om? Det man kan fundera över är, var tog oskyldig tills motsatsen är bevisat vägen? 

Många i media hakar bara på och följer med strömmen i sina skrivelser. När blev det omodernt med eget tänkande? Jag menar hjärnan finns där av en orsak och inte bara som prydnad, den syns inte ens, så det gör inget om man nöter på den. 

Tyvärr så förstör de som inte nöter på hjärnan så otroligt mycket för den minoritet som hamnar i fokus för deras fördomar och okunskap. 

Det har varit många artiklar om blonda barn hos romer. Kidnappning? För alla vet ju att romer stjäl barn, eller? Dessa fördomar är just det, FÖRDOMAR och inget annat. Dessa så kallade "kidnappningar" har haft en helt naturlig förklaring i slutänden. Men då har media redan förstärkt fördomarna med sina artiklar och rubriker. Tack för det, rasisterna lär knappast läsa dementierna. 

Patricia Lorenzoni skriver i HD Änglavakt? Nej, klappjakt  att; Startskottet har gått för allmän jakt på romska familjer med blonda barn. Medierna hejar entusiastiskt på. Vänner, hör ni stöveltrampet?

Alla har alltså inte sällat sig till de skrupelfria, utan det funnits de som har nött på hjärnan och tänkt själva också ska man i rättvisans namn också säga och de journalisterna ska ha en eloge.

Bo Hazell pratar i programmet Medierna i P1 om de myter som finns om romer. Det finns även andra goda exempel på där journalister har använt sin kunskap för att ta reda på fakta. TACK, ni ska veta att ni betyder mycket.

Lev och må

Britt-Inger

Det nya livet har börjat så smått

Hemma innebär uruselt nät, svårt att ens betala räkningarna. Funkar när det behagar och inte när jag vill, blir tokig snart....................

Har kört och flyttat kartonger, packat i och packat ur, fyllt skåp och lådor. Sovit i egna sängen, ordnat med ett kontor, som är fyllt till bredden med grejor. Börjar så sakta flytta hem igen även om jag inte har fattat det fullt ut.

Satt vinterskor på husbilen, nice, Roger (och hundarna) ska åka med mig ner till Örebro i mitten på november. Var ute och gick med hundarna på heden idag, det kändes skönt, avkopplande och kallt. Ser fram emot att jobba i kapp mig så jag slipper ligga efter med allt.

Det finns så mycket jag vill göra och så mycket jag vill hinna med. Vi får se hur det blir med allt. Föst ska jag gå ner i varv och hitta en balans i mitt liv, en balans som inte bara består av arbete. Jag har tänkt att bli lite social också, hur det nu ska går till.

Hade besök av en kompis idag, bra socialträning för oss, mig och Roger. Vi klarade det bra, vi lyckades prata om allt utom arbete. Vi till och med skrattade och hade roligt, bjöd på kaffe även påtåren glömdes av, så var det ju inte illa pinkat av en trähäst, att komma ihåg att bjuda på kaffe och vara social.

Nu sitter vi framför teven och försöker få lite nät båda två, går så där. Jag har ju lyckats se till att hamna i en bredbandsgrupp, som ska försöka få bredband till våra byar mitt i skogen. Vi får se hur det går.

Lev och må

Britt-Inger

Trött

Nu börjar vi gå in slutfasen på jobbet. Jag har jobbat så mycket att jag börjar vara slut som artist snart. Men det kommer en morgondag som ser ljusare ut, eller om några dagar. I natt ska jag sova som en klubbad och vakna i morgon och vara utvilad, hoppas jag på i alla fall.

Jimmy knäppte den här på mig när jag var och hälsade på honom i Norge

Vackerbarnet

Ett av de få hela fynden som vi gjorde i Krämarstan

Lev och må

Britt-Inger

Gör som Teo ge en tiggare en slant

Igår chattade jag med Linda som är i Göteborg för tillfället. De hade varit ute och gått på stan. Teo hade många frågor om tiggarna som satt överallt. Han tyckte så synd om dem. När de sen skulle gå ner för att köpa godis, gick han helt sonika fram till en tiggare som satt utanför affären och tog upp sin veckopeng, som han skulle ha handlat godis för, och gav till tiggaren. Sen vände han sig till Linda och sa "mamma, man ska dela med sig".

Han undrade sen hur det kom sig att alla bara gick förbi utan att ge dem något. Linda svarade då att "de vet inte om att man ska dela med sig". Något som Teo tyckte var mycket konstigt, "vet inte alla om det?" Och det kan man ju faktiskt fundera på. Teo är fyra år och vet om det, var tog människors kunskap och empatiska förmåga vägen.

Jag blev mycket stolt över mitt barnbarn som redan i fyra års ålder ifrågasatte människors empatiska förmåga, eller snarare människors brist på empatisk förmåga. Jag kan förstå att man inte kan ge till alla, men man kan ge till en och kanske göra skillnad för den personen den dagen. Det kostar oss så lite att inte stänga av.

Det vill säga om man inte väljer att gå på den propaganda som trummas ut av diverse element med en egen agenda. Och, ja visst, finns det de som utnyttjar systemet, men det finns också de som är genuint fattiga och verkligen behöver de smulor som vi svenskar ger dem. Om jag av misstag ger till någon som inte förtjänar mina pengar så hoppas jag att jag ger till en som behöver dem nästa gång. Det är ju inte så att jag går under ekonomisk av att ge någon av mitt överflöd.

Det man kan fundera över är hur vi ser på andra? Vilka duger och vilka gör det inte? Vi kan utan att blinka ge våra barn eller barnbarn en tia till godis, men inte en tiggare. Våra barn/barnbarn behöver inte godiset för att överleva, godiset är ynnest av vårt överflöd. För tiggaren kan tian bli skillnaden mellan att gå hungrig eller äta sig mätt den dagen.

Jag har rest en del på sista tiden och jag ger alltid pengar när jag ser tiggare. Jag ger kanske inte alla men jag ger alltid någon. Jag hoppas aldrig att jag blir så empatiskt avstängd att jag bara går förbi utan att se dem. Gör som Teo och ge någon en slant, du behöver ju knappast bli utan mat eller husrum för den sakens skull.

Lev och må

Britt-Inger

Krämarstan i Tvärsnytt

I går var jag med i tv, Tvärsnytt var och filmade i Krämarstan. Känns konstigt att se sig själv i tv, men bra för Krämarstan att de gjorde ett reportage.

Tvärsnytt, Krämarstan

I övrigt så har vi landat hemma, vi åkte hit igår eftermiddag. Det är sjukt skönt att få sova i den egna sängen. Idag har jag röjt upp bland kartonger och prylar. Inte det lättaste att flytta hem igen även om det är fruktansvärt skönt.

Det nya kontoret börjar ta form, ganska fullt av prylar men i ordning. Köket har fått sig en omgång också. Jag har rensat ur kyl, frys och skafferi. Det blev en sopsäck med gammal mat. Handlade också nytt för över 2000, det syns knappt.

Det blev kyckling och färsk pasta till middag idag och nu sitter jag framför datorn och Roger ser hockey. En ledig kväll, det har vi inte haft sen morsan låg på lassa och vi hade huset fult av släktingar. Men nu ska vi börja lev ett normalt liv, eller så normalt det nu kan bli när man heter Britt-Inger och Roger

Lev och må

Britt-Inger

Några bilder

Lev och må

Britt-Inger

Fotoalbum från Krämarstan

Under tiden vi gjorde utgrävningarna i Krämarstan så gjorde jag ett officiellt album på fb för att alla skulle kunna ta del i arbete. Här kan ni som vill ta del av det också Krämarstan

Lev och må

Britt-Inger

Ersättningsnämndens bedömningar

Ersättningsnämndens bedömningar i RUNG,s blogg Vi har skrivit ett inlägg, Kurt och jag, om hur vi och andra ser på ersättningsnämndens bedömningar. Det är ju rent bedrövligt att avslagen ökar.

Lev och må

Britt-Inger

Bilder från Oslo

Krämarstan

Hemma efter fyra dagar i Örebro, fyra helt fantastiska dagar med utgrävningar, vänskap, fynd, kaffe över öppen eld och gemenskap.

Lev och må

Britt-Inger

Riksutställningar, min artikel

Jag startar min resa från Oslo efter ett besök hos sonen. Jag sätter på radion och styr mot Karlstad där jag ska vara med på ett uppstartsmöte med Resandekartan. Resandekartan är ett projekt om resandefolkets liv och historia i Skandinavien, om människor, platser och en historia som är okänd för många. Resandekartan vill ge resandefolket dess rättmätiga plats i den skandinaviska kulturen och historien.
Solen skiner och det är lite höstkyligt, denna fina morgon. Jag närmar mig svenska gränsen och letar upp en svensk radiokanal för att höra lite nyheter.

Det sprakar och knastrar. Malmö, registreringar, romer, knaster och sprak. Vad säger de? Vad handlar det om? Till sist får jag mottagning och förstår vad som hänt, jag får mina misstankar bekräftade. Det var möjligt.
Romer har en lång historia i Sverige och det bor cirka 50 000 i landet. Romerna är en av vårt lands minoriteter och delas in i fem grupper: svenska romer, finska romer, resande, utomnordiska romer och nyanlända romer. Jag tillhör resandefolket, är etnolog, arbetar deltid på Örebro museum och sitter i styrelsen på resandeföreningen Rung. Jag är också en av författarna i boken Att störa homogenitet och föreläser en del. Innebörden av det jag hört på nyheterna går sakta upp för mig.

Läs resten av artikeln här

I morgon sätter jag mig i Flubber och åker till Örebro och Finnerödja för att vara med om utgrävningarna i Krämarstan. Ska bli vansinnigt roligt och spännande.

Lev och må

Britt-Inger

Tänkvärt

Upploppet

Nu känns det verkligen att vi är inne på upploppet. Det går mot slutet och snart kan mitt nya liv ta över helt. Svårt detta med upplopp, allt blir så tråkigt att göra, man för verkligen bemöda sig för att få saker gjorde. Förutom upploppet på jobbet så har detta med registreringarna ställt till oro i alla läger. Det tar sig uttryck i de mest konstiga saker.

Denna månaden ser hyfsat lugn ut så jag kan vara med och avsluta på jobbet. Nästa månad börjar mitt nya liv och det börjar redan se full bokat ut. Jag har insett att min kalender kommer bil min bästa vän i mitt nya liv.

Lev och må

Britt-Inger

Nästan en tredjedel får avlsag

I dag uppdatera Ersättningnämnden sin hemsida igen och nästan en tredjedel av alla som söker får avslag. För mig känns det som en orimligt hög siffra.

2013-10-04
Nämnden har fattat 742 beslut
Hittills har Ersättningsnämnden fattat 742 beslut sedan starten 1 januari i år. I 436 fall har de sökande beviljats ersättning på 250 000 kronor. 306 sökande har fått avslag på sina ansökningar.
Totalt har 3341 ansökningar kommit in till Ersättningsnämnden.

Varje gång jag tänker på alla dessa livsöden som fick leva sin barndom i olika barnhem och fosterhem så kan jag inte förstå hur man kan ge dem avslag. Det känns som att avslagen är orimligt höga.

Många fosterbarn nekas ersättning  går det att läsa i tidningen. Robert Walhström växte upp på olika ställen i Sverige, han har blivit beviljad ersättning.

Robert Wahlström är förbundssekreterare för riksorganisationen Samhällets styvbarn och ordförande för dess lokalgrupp i Malmö. Han har under det gångna året hjälpt en lång rad medlemmar med att ansöka om pengar. Han har också mött flera av dem som fått nej.
– Det blir en personlig sorg för dem. De har grävt upp allt, blottlagt sig och sedan fått nej. De har byggt upp förväntningar, hoppats kunna göra sig skuldfria och få en möjlighet att starta om. Det här blir ännu en besvikelse och återigen en känsla att bli sviken av samhället, säger han.

Göran Ewerlöf bekräftar bilden.
– Många känner sig kränkta och det har jag full förståelse för. Man har blivit kränkt som fosterbarn och så räcker inte den kränkningen. Många upplever det som att vi inte tror dem, säger han.

Lev och må

Britt-Inger

Gör om och gör rätt

Sitter på jobbet och väntar på att tvätten ska bli klar. Idag har jag börjat plocka fram grejorna som jag behöver när jag ska till Örebro och Krämarstan den 10 oktober. I går ringde jag också och bokade husrum. Det ska bli riktigt roligt att få vara med om detta.

Jag har jobbat med att skriva en artikel också under de senaste dagarna, hyfsat nöjd med den. Jagar bilder nu vi får se vad det blir. Nu hör jag att maskinen är klar, dags att hänga tvätt. Tänker på de dagar som har gått sen Malmö polisens register avslöjades, helt otroligt. Jag säger bara en sak gör om och gör rätt.

Lev och må

Britt-Inger

De e mycke nu

De e mycke nu............................. mycke jobb, mycke engagemang, mycke förkyld, mycke ont i ryggen, mycke kul, mycke vill ha mer. Men snart ska mitt nya liv börja, bara en månad kvar tills jag kan börja andas igen. Jag längtar. Snart, snart, snart.

Den 10 ska jag ner till Örebro igen, skitkul. Det är då de arkeologiska utgrävningarna av Krämarstan ska genomföras. Måste komma ihåg att boka rum bara så jag har någonstans att sova. Får göra det i morgon. Nu är det snart dags för sängen, sov gott alla som ska sova.

Lev och må

Britt-Inger

Rasregister

Vilken vecka, jag har tillryggalagt några mil nu. Men nu är jag hemma igen. Tidningarna har fullständigt exploderat med olika rasregister, inget nytt precis, men bra att det kommer fram.
Mailen och telefonen har gått varm.

Linda har skrivit två artiklar i frågan en i Arbetare Vi accepterar inte att bli registrerade och i Aftonbladet Nu räcker det - agera mot rasregistreringen.

Helgen tillbringade jag i Oslo tillsammans med sonen, riktigt trevligt. Efter det blev det Karlstad innan jag återvände hemåt med hela bilen full i blommor.

Lev och må

Britt-Inger

Härnösand och debattartikel i Arbetaren

En mycket bra dag i många avseenden i Härnösand. En kultur att bevara skrev tidningen dagen efter.

Sen fick jag in min debattartikel i Arbetaren Vi vill inte vara det gömda folket längre om vår dag.

Det har varit och kommer att fortsätta vara mycket ett tag till. Många mil genom landet blir det. Jag har hunnit med att vara och jobba i Örebro också, helt galet roligt.

Lev och må

Britt-Inger

Vanvård pengar och avund!!!

Min gästbloggare har ordet;

Vi som fått ersättningen, dessa 250 000 kr, väcker detta avundsjuka hos de som fått avslag??

Ja det är min fråga nu, räcker det inte med allt det som varit. Själv var jag på 15 olika ställen dom stal hela min barndom utsatte mig för den värsta kränkning ett barn kan få. Staten lät mig få träffa pedofiler från båda könen, det räckte inte att man misshandlade ett barn på fyra år ända tills han kunde försvara sig utan man straffade man honom även för detta och inte fick man slå tillbaka.

Jag har i vuxen ålder jobbat med att vi skulle få en ursäkt, det var mitt mål i första hand. Styvbarnen skapades av en olycksbroder sen blev det Tomas Kangers tv program då kom RFSS fram efter många turer. Man drev samma fråga där och det slutade med som alla vet nu vi fick vår ursäkt och även lite ersättning, man kan tycka vad man vill om summan, många av oss sa att det var bättre att gå fram försiktigt med anspråk på pengar än att gapa för mycket. Vi var ju nära att bli utan med men efter mycket påtryckning så gav regeringen med sig och man beslöt att alla som varit grovt vanvårdade skulle få 250 000 kr och där är vi nu.

Ersättningsnämnden fick fram hur de skulle arbeta fram en rättvis bedömning, hur man skulle hantera detta. Det är ingen av oss utsatta som kan påverka deras beslut det går inte att överklaga men hittar man något som ej kommit fram så går det att söka på nytt.

Så långt har vi kommit var tredje person verkar få avslag av någon anledning som vi inte vet. Jag har försökt ta reda på hur man bedömer, sände efter beslut de tagit som är offentliga och läste igenom alla blev inte klokare för det. Några beslut var självklara, men andra hade nästan samma historia som mig, kanske inte riktigt lika men ändå, så jag tyckte man skulle ge hellre än låta bli. Men detta kan inte jag som lekman bedöma har ju inte deras kunskap och alla papper hur man än tycker om detta så är det deras beslut.

Om jag fått bedöma så skulle jag tänkt på att de som var på dessa hemska hem som man kan läsa om i folks berättelser dom skulle självklart få sin ersättning.

Nu till min fråga jag fick ett samtal på telefonen där man var väldigt upprörd av att någon skrev om mig ett inlägg i en grupp på Facebook, jag gick in där och blev väldigt ledsen över det jag läste.

"Var finns du Kurt Magnusson i kampen om de som fått avslag. Är du nöjd med att du har fått ersättning eller kämpar du får de som fått avslag??"

  

Alla som känner mig vet att jag kämpar och har alltid gjort. Jag har försökt med allt för att Kommunerna ska ta sitt ansvar och ge oss en ursäkt. Jag har krävt av min hemkommun Göteborgs stad ska ta upp detta, men har fått nej. Inte får man låta sig nedslås för ett nej, man får jobba vidare jag har ställt upp för mina olycksbröder och systrar. Jag har följt med någon på deras samtal med ersättningsnämnden tröstat och blivit ner ringd av ledsna med människor.

Detta var för mig ett slag i ansiktet att se någon fråga mig vad jag gör, är jag nöjd?

Absolut inte, men en tanke kom fram, är det så att folk blivit avundsjuka på alla de som fått sin ersättning eller vad bottnar det i? Jag kan ju inte göra så mycket mer än det jag redan gjort, det var många som höll mig i denna fråga jag hoppas inte det är så. 

Vid tangentbordet

Kurt Magnusson

Mot Härnösand

Har pimpat klart Flubber, det sista jag köpte blev en rosa leopardfärgad rattmuff, skit snygg. Jag har nu också packat hela bilen full i allt jag ska ha med mig innan me and my Flubber dra på vår roadtrip. Jag är mycket nöjd.

På måndag drar vi till Härnösand där jag ska föreläsa, ser fram emot detta. Ska bli kul att träffa Bodil från resandekartan som också ska föreläsa där. Sen är det alltid roligt att träffa en massa nya människor och kanske knyta värdefulla kontakter.

Mot Härnösand

Britt-Inger

Flubber grön som slime

Låt mig presentera Flubber, en nöstan neongrön Peugeot. Vi hämtade den idag och jag körde hem den pimpade upp den, så klart. Så nu är den startklar för min roadtrip. På måndag bär det av, me and my Flubber are going on a roadtrip.

Lev och må

Britt-Inger

Umeå mot rasism

I dag blev det en total uppslutning på torget i Umeå och det kunde inte bli mer lyckat än det blev.

Byggjobbarna avbröt och sköt upp arbetet en timma, i publiken var det alla åldrar, västerbottningar och annat folk, det kom folk som var insocknes och utsocknes. Alla samlades på torget, barnen lekte i utkanterna av torgmötet, vädret visade sig från sin bästa sida och talen var fantastiska. Enigheten var total, mot rasism och främlingsfientlighet.

"Rasisterna säger att inte alla får vara med, och de vill inte dela med sig. Då får de gå hem istället, till sin mamma. Hon blir säkert jättearg för att de inte uppfört sig ordentligt."

Teo 4 år, mitt barnbarn som uttalade sig efter torgmötet.

Lev och må 

Britt-Inger

Tankar

Sitter på jobbet och funderar, vilken tur att men inte vet hur livet kommer bli. Många saker gör man utan att tänka på att det kan leda till något annat, hade man vetat om det hade man förmodligen inte gjort dem. Så vilken tur att man inte vet hur livet kommer att te sig.

Slutspurten på jobbet har inletts och det nya kommer ta över mer och mer. Det känns som att jag är så rik, jag har fått så många fina vänner. Sen har jag en underbar familj, jag behöver aldrig fundera, vi finns där för varandra.

Nya bokningar har inkommit, Riksantikvarieämbetets höstmöte och Att störa homogenitetseminarie i november. Oktober är än så länge lugn, men september ska jag föreläsa i Härnösand, jobba på Örebro museum och vara med på Resandekartans öppningsmöte. Jag har dessutom tänkt att ta mig till Oslo för att leverera lite grejor till Jimmy. Så september kommer bli en mobil månad.

Lev och må

Britt-Inger

Handledning föreläsning

Har satt ihop handledningsmaterialet inför morgondagens arbete. Klockan ringer 5.30 och jag vet att jag kommer ångra att vi tog på oss det här uppdraget vid ljudet av väckarklockan. Men så är det med det här nya livet, många resor blir det.

Lev och må

Britt-Inger

Aktuellt från Ersättningsnämnden

2013-08-19

474 beslut har hittills fattats i år

Ersättningsnämnden är nu igång igen med verksamheten
efter det tre veckor långa sommaruppehållet.
Totalt har nu 474 beslut fattats. I 309 fall har de sökande
beviljats ersättning på 250 000 kronor.
165 sökande har fått avslag på sina ansökningar. http://www.ersattningsnamnden.se/aktuellt

Det är fortsatt en stor andel av de vanvårdade barnen
som får avslag. Man kan verkligen funderar kring detta
att vanvården ska vara av allvarlig art. Det måste vara
en teknisk omöjlighet att kunna avgöra vad som är allvarlig
art för den ena och inte för den andre och tvärt om.
Det som kan vara en katastrof för mig kan en annan tycka
inte är så märkvärdigt. Vi är alla olika som personer och tar
åt oss på olika sätt. Där den ena är stark kan den andre vara
svag och vem ska avgöra vad som har farit illa av allvarlig art
medans den andre inte har gjort det.

Bättre fria än fälla är en bra devis, tycker jag
Britt-Inger

BrA konsult AB

Jösses Amalia, här har jag väntat på att mitt nya liv ska börja den 1 november och så har det redan börjat. Fixade med en blogg som jag ska koppla till mitt "nya liv" och insåg att jag är redan i gång med det Mitt nya liv.

Jag har tuuuusen järn i elden just nu och det är hur kul som helst. Det är klart att det blir lite dubbeljobb under tiden mitt gamla och nya liv går parallellt. Men jag har verkligen världens bästa sambo som stöttar mig fullt ut. Han kommer få ta en större del av det gamla än tidigare så jag hinner med det nya. Sen ställer Linda och Jonas upp också så det ska nog lösa sig.

Tjoho folket, nu är jag på G och det ska bli hur kul som helst.

Lev och må

Britt-Inger

Tillbaka till verkligheten

Så var jag hemma igen, att sova på tåg är lite speciellt. Men vad gör det om hundra år. Jag pratade med min ena son igår när jag satt på tågstation, han skrattade och sa; mamma du håller ju på att bli värsta kändisen. Eller hur, sa jag, det var väl att ta i, men lite kanske i alla fall.

Men nu är jag tillbaka i verkligheten igen och har fullt upp med annat. De närmaste veckorna är fullbokade med möten av olika slag fram till den 17 då jag ska vara på en föreläsning i Härnösand. Efter det ska jag till Örebro museum för att jobba lite där och det ser jag fram emot i massor.

Lev och må

Britt-Inger