Hur ska hen orka

Vanvårdade barn får sina pengar. Femton personer som vanvårdats i barnhem eller fosterhem har fått 250 000 kronor var av staten som kompensation för sina lidanden. Ersättningsnämnden ökar nu farten och räknar med att avgöra 40 fall i veckan. De statligt avsatta pengarna räcker till 5 000 personer. Just nu står 2 350 i kön med sina ansökningshandlingar.

–Resurserna räcker till att klara av 5 000 anmälningar före utgången av år 2015. Men kommer det in ännu fler blir det omöjligt. Då behöver vi mer tid, säger Göran Ewerlöf. Nämnden prövar ersättning till personer som mellan 1920 och 1980 utsatts för vanvård, sexuella övergrepp eller misshandel i samband med samhällsvård. Den enda anmälan som hittills avslagits var gjord av en person född 1981, står det i tidningen. 

Samtidigt som människor inte orkar, inte klarar av ta sig genom det helvete de var med om som barn. När tårarna börjat rinna hos de som återvänder in till sin barndoms mardröm, tårar som aldrig tar slut. Det kommer tårar och frågor om, HUR SKA JAG ORKA LEVA och HUR SKA JAG ORKA TA MIG IGENOM DETTA EN GÅNG TILL och KOMMER DE TRO PÅ MINA ORD och KOMMER DET JAG VARIT MED VARA AV TILLRÄCKLIGT ALLVARLIG ART, frågor som kommer i strid ström och bryter ner en person i smulor. Tårarna rinner och modet att åka till Stockholm sviker, att det går att bli intervjuad på videolänk är det nog inte alla som vet om, och i förtvivlans vakuum inte så lätt att ta till sig heller. Hur många det är som inte orkar kommer vi aldrig få veta. Vi kommer heller aldrig få vet hur många det är som inte når hela vägen fram, utan där medsystrar/bröder hjälper till att torka tårarna som aldrig slutar rinna och finns där för att lindra sorgen. De kommer aldrig hamna i statens statistik. 

Fakta
Ersättningsnämnden prövar ansökningar och beviljar ersättning till personer, som när de var barn utsattes för allvarliga övergrepp eller försummelser i samhällsvården. Efter 2014 går det inte att ansöka om ersättning.

För att övergreppen eller försummelserna ska kunna ge rätt till ersättning ska de ha skett någon gång under perioden 1 januari 1920 till och med 31 december 1980, ha skett i samband med vården när personen varit omhändertagen för samhällsvård, samt vara av allvarlig art. Ledamöterna i Ersättningsnämnden utses av regeringen. Ordförande är före detta hovrättslagman Göran Ewerlöf.

Ett utdrag ur en bedömning

För den här personen var det som hände kanske av tillräckligt allvarlig art för att påverka honom för resten av hans liv, vem kan bedöma det? Vi är olika som personer och det ena klarar av kan bryta ner en annan. Jag förstår människors förtvivlan och oro för det som är allvarlig art för den som har blivit drabbad kanske inte är det för ersättningsnämnden. Och att inte bli tagen på allvar, eller att det som har hänt inte ses som allvarligt nog eller att tänka att man inte blir trodd måste vara det värsta som kan hända en person som har blivit utsatt för ett övergrepp. De som har kommit tillräckligt långt i processen kommer att få tillgång till psykolog, men de som inte tar sig dit, de som lever med den ångest som har kommit upp till ytan igen, som gjorde att de inte tog sig hela vägen i processen, vilka hjälper dem? Deras olycksbröder/systrar som har fullt upp med sin egen ångest som har kommit till ytan igen? 

Var rädda om varandra

Britt-Inger