måndag 28 juli 2014

Hantverksdag i Finnerödja

Nu är resandeträffen avslutad. En mycket lyckad tillställning som kommer göras om nästa år igen.


 Bosse och Annelies tält till bussen skulle skydda oss mot regn


Christer och Inger kom med trähjul som vi kunde ställa upp och välkomna alla med
 

Linda hade ett kök inne i tältet som hon kunde laga mat i
Foto; Mia Halvarsson


Men även utomhusmatlagning  gjordes


 Sen åt vi så klart den traditionella smörgåstårtan också


Fast barnens bästa var nog fiskedammen och tipspromenaden




 Men nu är den roliga träffen över och till helgen ska jag ner till Finnerödja för att ha trevligt på Finnerödja, Resandefolket på hembygdsdag.Så hoppas vi ses där

Lev och må
Britt-Inger


måndag 21 juli 2014

3 år sedan. 2011-07-22 17:09 Bomb i Oslo

Jimmy ringde vid halv fyra och sa att det hade skett en explosioner i Oslo. Det hade hörts lång väg, han ville att jag skulle ta reda på vad och var det hade exploderat. Så jag gick ut på nätet och såg att det var i närheten av regeringshuset det hade smullit. Expressen skriver om det och här kommer några bilder som jag tog från nätet.




Tack säger jag bara för att Jimmy hade vett på att ringa så jag slipper vara orolig. Det är så fruktansvärt det som händer.

Nästa inlägg som jag postade samma dag

 Tryggheten sviktar när det exploderar bomber i Oslo 2011-07-22 21:26

Vad är det som händer??????? Först en bomb som exploderar i Oslo och några timmar senare skjuts det på en ö utanför Oslo. Finns det någon koppling mellan de två händelserna eller har slumpen varit framme och gjort så att det sker samtidigt.

Jag är så tacksam att Jimmy inte var i närheten när det small. Jag har varit lite orolig när det var i Thailand och var som glad när de valde att flytta till Norge. Det kändes som att norden var mer säkert. men jag vet inte längre. Skiter det sig kan det göra det oavsett var man bor uppenbarligen och det är helt klart så att norden är ingen garanti längre.

Det är klart så att tryggheten ruckas lite, det som varit självklart är inte det längre. För vem hade väl i sin vildaste fantasi trott att det skulle smälla av en bomb i Oslo. Och kan det smälla i Oslo Norge kan det lika gärna smälla i någon stad i Sverige eller var som helst.

Vi lever i ett öppet samhälle och jag hoppas att vi ska kunna göra det i fortsättningen också. Men det är klart det som varit självklart tidigare har ju fått sig en törn efter det här. Vem kan ha gjort dessa dåd? Jag skulle inte bli förvånad om bomben i Oslo och slakten på ön där är ett verk av en  lika stora tok och av samma kaliber som Oklahomabombaren. Det är svårt att skydda sig mot regelrätta tok, dessa kan skada ett samhälle på många nivåer.

Jag vill verkligen att vi ska kunna fortsätta att leva i det öppna samhälle som vi trots allt lever i. Jag hoppas verkligen inte detta påverkar den rörelsefrihet som vi har inom de nordiska länderna. Eller människors sätt att betrakta varandra.

Var rädda om varandra

lördag 19 juli 2014

Träffen och hantverksdag

Nu har jag gjort klart föreläsningen till träffen och skrivit ut lite papper. Tog samma föreläsning som jag gjorde på Berättarfestivalen i Skellefteå, en föreläsning som var rolig att göra.

Nu har förkylningen börjat ge sig, det behövdes kanske några dagars ledighet för att den skull vika hädan.

Idag har jag badat också, helt klart njutbart. Tog en promenad med hundarna och blev något överhettad av den. Så det var inte mycket att fundera på, av med kläderna och i. Och så sjukt skönt det var.

Nu är det mera ledigt och vila som gäller. Nästa helg är det träffen och helgen därefter är det Finnerödja och hembygdsgårdens hantverksdag som kommer handla om resandefolkets hantverk, musik och sånger. Mycket att se fram emot nu.

Lev och må
Britt-Inger


torsdag 17 juli 2014

Sommarförkylning vilket otyg

I torsdags var jag i Uppsala och då skrev jag så här "Gick ombord på tåget, öppnade dörren till kupén och kände kylan slå emot mig. AC funkande, tack för det, jag lade mig och somnade som en klubbad efter dagens glädjerus." Det var den 10 juli och idag är det den 17 juli, konsekvenserna av denna AC, som förmodligen var vriden i botten, är en förkylning och hosta som aldrig verkar gå över. Det kostar att ligga på topp kan man säga. Nu har febern gett sig (tror jag) men den eländiga hostan verkar inte vilja släppa. Ett tag lutade jag åt att jag hade en lunginflammation på gång, men har ändrat mig nu när febern verkar ge sig.

Numer sover jag på soffan för att de övriga som jag bor ihop med ska få sova. Mitt hostande vet ingen gräns. Men detta har inte hindrat mig från att jobba, man kan säga att det är tur att jag jobbar hemifrån. Har fått en viss ordning på allt som ska göras även om det fortfarande är mycket kvar så går det framåt.

Det är mycket planerande och funderande nu, bra träning för hjärnan. I dag ska jag göra ordning husbilen, först ska den ner till Hällnäs för träffen i slutet av denna månaden och sen får vi se om jag ska ta den ner till Finnerödja i början på augusti.

Jag hoppas den eländiga hostan har gett sig innan alla arrangemang sätter igång, jag har inte tid att vara sjuk då.

Lev och må
Britt-Inger

söndag 13 juli 2014

Evas numerologi

Jag har fått ett 42 sidor långt kompendium av Eva Magnusson där hon har tittat på mitt stjärntecken, numerologi och enneagram. Jag säger bara en sak WOW och tusen tack Eva.

Hon har prickat in mig och mitt sätt att vara på precis rätt. Jag lovar att den person som idag känner mig allra bäst är Eva Magnusson efter hennes träffsäkra kompendium. Det var fantastiskt roligt att läsa det. Jag kom på mig att le så där stort ni vet, så det känns i hela ansiktet. Ibland skrattade jag högt av igenkännandet i det jag läste. Sambon tittade på mig som jag inte var riktigt frisk, men sa inget. Han börjar vara tränad nu.

Jag kommer fortsatt läsa i kompendiet då Eva har skrivet något för varje datum i månaden. Jag vet också att jag kommer återvända till det hon skrivit av olika skäl. Som avslutning hade hon skrivit en dikt.

Jag finns, jag lever, jag är här nu, just nu är jag här
Vägen jag vandrar går i krökar, men jag går framåt utan besvär
Ibland så stannar jag och vilar på gröna ängar
Det r så skönt att slippa sängar
Dricker vatteni den klara bäcken som rinner så fort
Känner mig rik, ser en varg och det är stort
Allt jag vill vända till det positiva
Fast depressionen försökt tränga sig på ochjag hört den mot mitt hjärta bankar
Är tacksam för allt jag har och som jag fått, livet är trots allt väldigt gott // Eva

Tack finaste Eva 
du förgyller min tillvaro

Lev och må
Britt-Inger

fredag 11 juli 2014

De döda barnen som är osynliga



Barnen som dog på barnhemmen under 1900-talet var finns de?
Det finns en vanvårdsutredning om vanvården. Men det finns ingen redovisning av döda barnen i utredningarna. Istället används det sammanfattande ordet "överdödlighet." (SOU 2099:99 s. 26, 54, 152, 158.) 

Jag funderar på varför man inte redovisat de berättelser man känner till om de barn som dött. 

Ekonomhistorikern Johanna Sköld vid Tema Barn på Linköpings universitet har tittat på olika typer av fosterhemsplaceringar under 1900-talet. Och anser att vid förra sekelskiftet fanns det en omfattande barnhandelsindustri där det var vanligt att barn annonserade ut i tidningarna och vanvårdades.

Johanna menar att;

- Det var ett stort samhällsproblem att många barn dog en för tidig död.
http://www.forte.se/sv/Tema/I-samhallets-vard/Fosterbarnsvard-bedrevs-i-manga-olika-former/

Jag har pratat med flera stycken som har egen erfarenhet av den vanvård som förekom under den här perioden. En av dem berättar att;

- På Vidkärr dog barn, det minns jag, men var ju själv liten. 

På de olika barnhemmen dog barn av vanskötseln och men också av andra orsaker. När barnen plötsligt var borta frågade de andra barnen efter dem fick de svaret att;

- De blivit så sjuka och kunde inte vara kvar.

Jag letar ibland min litteratur i bokhyllan efter den brittiske psykoanalytikern och barnpsykiatern John Bowlby (1907-1990) och hans  anknytningsteori. Han studerade föräldralösa barn efter andra världskriget i det krigshärjade Europas många barnhem. Vid den här tiden trodde man att småbarn inte behövde så mycket. Mat och en varm säng att sova i räckte för att de skulle må bra. Men John Bowlby uppdagade att den känslan av att bli buren i en mjuk famn är precis lika viktig för ett barns överlevnad som mat. De barn som bodde på barnhem och inte fick den livsnödvändiga kroppskontakten riskerade att dö utan synbar orsak. Detta var också något som hände många barnhemsbarn innan John Bowlby gjorde sin upptäckt. Faktum är att ett barn som inte blir kramad eller buren intill en varm kropp tror att det blivit övergivet. Eftersom barnet då känner att allt hopp är ute slutar barnet att utvecklas normalt och riskerar, om inte det sker en förändring, att tyna bort och dö.

Jag letar vidare för att se om jag hittar något mer och hittar Sören Olssons krönika. Han skriver om en undersökning som gjordes under andra världskriget på de tyska barnhemmen om dödligheten på små barn. Det förvånade forskarna då de såg att vid ett barnhem, på en speciell avdelning, överlevde det fler barn än på någon annan avdelning i hela undersökningen. När de tittade efter närmare visade det sig att det på just den avdelningen fanns en nattsköterska som varje natt tog sig an ett barn i taget. Hon bar med sig det lilla barnet under sitt arbete under natten. Hon kramade barnet och bar det under kläderna intill sin egen hud. Nästa natt tog hon nästa barn i turordning och gav den samma behandling. De barn som fick känna denna intimitet och närhet överlevde där andra små barn dog.
http://www.foraldrakraft.se/articles/n%C3%A4rhet-och-fysisk-kontakt-%C3%A4r-livsviktigt

Nu kan man tänka att det var i Europa och Tyskland barnen dog av närhetsbrist. Men då måste vi komma ihåg att Sverige var det första land i världen att skaffa oss ett rasbiologiskt institut. 1921 lades en motion om detta i vår riksdag, som undertecknad av högerns Arvid Lindman och socialdemokraten Hjalmar Branting. Sverige fick sitt institut och efter att ha mätt och kategoriserat folket så skapades en handlingsplan för att skapa genetiskt utrymme för den ljusa, blåögda nordiska rasen. Detta gjordes på bekostnad av ”lappar, zigenare och tattare” och alla de som i övrigt inte passade in i det elitsamhälle som skulle införas så som fattiga, sjuka eller ensamstående mammor. Det var deras barn som omhändertogs och hamnade på barnhemmen, barn som samhället inte hade något värde i. Så att barn har dött av närhetsbrist i Sverige är nog mycket troligt.

Dessa teorier bekräftar det som saknas i vanvårdsutredningen alla de små barn som dog av känslomässig svält och vanvård. Var är de? Är de bara en siffra i statistiken eller blev de ens till statistik? Är de helt osynliga?

Några andra man kan fråga sig var de är, barnen som tog livet av sig?

Att det fanns barn som tog livet av sig kan många av de vanvårdade barnen vittna om. Alla som bodde på barnhemmen visste att det var barn som tog sitt liv i/på cellerna/rummen.

En av de jag har pratat med berättade att;

- Jag kände två, sen vet ju ingen vad som hänt mer. Vi fick ju inte reda på allt. 

En annan sa att;

- En kompis tog de till sjukan han hängde sig. 
Jag och en vän smög dit och såg när han hängde i lakanet. Jag var 6-7 år gammal.

Var finns statistiken för hur många barn som tog livet av sig? Eller finns inte den statestiken heller?
 Är de också helt osynliga?


På Irland har det framkommit att;
It is believed nearly 800 children died at what was once a mother and baby home run by nuns in Tuam, County Galway.

Det finns inget underlag för att säga att samma sak har hänt i Sverige. Vi har inte ens med de döda barnen i utredningarna. Det är som att de aldrig funnits, precis som barnen på Irland, ända tills de återfanns. 

Kanske borde Svenska staten även titta på den här delen av vanvården. Oavsett hur barnen dog så borde de få den uppmärksamhet som de förtjänar och sen få vila i frid.

Lev och må
Britt-Inger

torsdag 10 juli 2014

Uppsala tur och retur

Nu är jag tillbaka från Uppsala, glad och förkyld. Institutet för språk och folkminne. Dialekt och folkminnesarkivet kommer bli ansvarig utgivare för min och Ann Hellmans bok. Jag är sprudlande glad över detta. Det här bokprojektet går verkligen från klarhet till klarhet.

När jag klev på tåget till Uppsala och öppnade dörren in till min kupé slog värmen mot mig. Ingen AC den hade de stängt av på grund av nåt elfel. Phu det blev en minst sagt svettig natt. Väl i Uppsala var det bara att det här var varmaste dagen på hela sommaren, inte konstigt att natten var svettig.

Möte med Katarina Ek-Nilsson och en stor pusselbit i bokprojektet föll på plats. Nu är det bara resten kvar. Men med all den uppbackningen som vi får kan det inte gå fel.

Efter detta glädje besked blev det mat


Vi friade med fisk och vatten
 

Sen blev det arbete på ett närliggande museum

När jag vinkat av Ann väntade jag på mitt tåg på tågstation, en väntan som jag fyllde med att arbeta med boken. Och så klev jag med en viss bävan på tåget hemåt igen, skulle AC fungera eller inte. Gick ombord på tåget, öppnade dörren till kupén och kände kylan slå emot mig. AC funkande, tack för det, jag lade mig och somnade som en klubbad eter dagens glädjerus.


Roger hämtade mig på Jörns station vackra tågstation och jag kände att jag hade blivit förkyld. Men vad gör det, sommar, glädje, ett arbete som jag trivs med och människor som stöttar mig, kan det bli bättre.

Lev och må
Britt-Inger

måndag 7 juli 2014

Ro saker land

I kväll ska jag sätt/lägga mig på tåget, i värmen, jag hoppas verkligen inte kommer dela kupé med någon frusen person. Ser fram emot att träffa Ann och få gå igenom lite arbete med henne. Det är fullt upp kan man säga. Men roligt är det, jag älskar verkligen att driva projekt framåt, då är jag i mitt esse. Mitt problem är bara att mina projekt har en tendens att föröka sig, jag ser möjligheter överallt. Ja, ja det får vi ta sen, nu ska vi ro det här projektet i land.

Roger har varit på lassa tur och retur. Tur att det inte var något allvarligare. Men det blev en natt övervakning på lassa i alla fall och ambulansfärd dit.

Lev och må
Britt-Inger




torsdag 3 juli 2014

Idag en mallandag

Vädret är så där, jag ska ut och resa på måndag, inte så långt och inte så länge Men det är en resa som kommer påverka min framtid på ett sätt som jag ser fram emot. Jag skriver på en artikel, kanske får jag den publicerad också.Utanför hör jag Roger köra med traktorn, regnet som droppar och grannens hundar skälla.

Själv har jag lämnat min artikel för korrekturläsning till fina Nina, satt in en chokladkaka i ugnen och satt mig framför datorn för att kolla mailen. Sen ska jag fika av den nybakade kakan innan jag går ut med hundarna på en långpromenad. Nu ska jag återgå till mitt ringande och planerande igen. Så vi hörs

Lev och må
Britt-Inger

tisdag 1 juli 2014

Projekt

Har meckat med Rungs hemsida i helgen, lagt in lokalgrupperna och foton. Jag är inte helt klar med det går framåt.

Har börjat organisera min arbetsplats i sommarstugan och min tid lite bättre. Jag jobbar dagtid fram fyra sen gör jag nåt annat. Jag har så lätt att fastna i projekt jag håller på med. Idag har jag ringt ett antal samtal och fler trådar har knutits ihop. Det tar sig det tar sig sa mordbrännaren och viftade med hatten.

På kvällen tog vi båten och rodde drag, eller puttrade drag för vi har ju en motor. Roger fick en abborre. I morgon är en annan dag med fler trådar att knyta ihop.

Le och må
Britt-Inger