"Harriette Broman satt häktad i 556 dagar. Hon friades senare helt från misstankarna om inblandning i ett narkotikamål. Nu vill hon ha 7 miljoner kronor i skadestånd av justitiekanslern för sitt lidande.
Man kan jämföra den summan med de 0 kronor som många barn, som mellan 1920 och 1980 omhändertogs i samhällsvård och vanvårdades, fick för den fysiska och psykiska misshandel de utsattes för. 0 kronor eftersom misshandeln inte var av tillräckligt allvarlig art. Eller de som hade fått på skallen tillräckligt ofta och mycket, de som blivit instängda i skrubbar och utsatta för sexuella övergrepp och fick sina 250 000 kronor. Om man jämför det med 7 miljoner så är deras pengar som en fis i rymden.
De vanvårdade barnen var också oskyldiga, de hade inte gjort något ont för att hamna på barnhem. Kurt Magnusson var fyra år när han blev tvångs-/våldsomhändertagen av myndigheterna, och blev inte utsläppt förrän han skulle göra sin militärtjänst.
”Jag satt isolerad i 23 timmar per dygn och fick besöka en rastbur i cirka 45 minuter per dag, det var ren tortyr”, säger Harriette Broman till Svt Nyheter.
”En annan vanlig form av bestraffning var att jag blev isolerad genom inlåsning i sjukrummet. Första dygnet låg jag fastspänd i ett bälte på en säng. De bältade ben, armar och midjan. Andra dagen tog de bort bältet, jag fick vara kvar i samma rum upp till 14 dagar”, skriver Kurt Magnusson i boken Dinglarens väg – Vorsnos drom om sin isolering. Boken kommer ut under hösten 2015."
Läs hela artikeln här En fis i rymden åt de vanvårdade barnen
Lev och må
Britt-Inger
