lördag 31 december 2016

Resandebarnen och en offentlig ursäkt, är det möjligt?

Det verkar bli en fortsättning följer min och Kurts artikel om att resandebarnen bör få en ursäkt för den behandling de utsattes för. I slutet av januari kommer jag med en rapport om vilka följdverkningar det blev av artikeln.
Artikeln finns också i tidningen Oberoende 
Ge resandebarnen den ursäkt de förtjänar

Så det blev: Resandebarnen bör få en offentlig ursäkt: Fempers tog in min och Kurts debattartikel om behandlingen av resandebarnen. "”Rasism och rasbiologi låg till grund för hur resande b...

fredag 30 december 2016

Summering av året som gått

Har förstått att man ska göra nån form av sammanfattning av året som har gått så här vid ett årsskifte.

Det har hänt mycket både i form av personliga förluster, sjukdomar, glädjeämnen och nytt jobb.

Vi har under året som gått sagt adjö till Kung Casper och till min svärmor, i nämnd ordning. Mamma har varit sjuk och vi åkte skytteltrafik till lassa ett tag. Nu är hon på ett boende och mår förhållandevis bra.

På glädjeämnesfronten har det funnits mycket. Vi var i Thailand en månad i början av året, vi har fått njuta av vårvintern i fjällen och sommaren i stugan. Kan man ha det bättre än så? Just nu hägrar vårvintern i fjällen igen så det finns mycket att se fram emot även om det inte blir någon längre utomlandsvistelse nästa år.

Sen har jag fått nytt jobb som jag trivs med, vilket också är orsaken till varför det inte blir något utomland i år. På jobbfronten är det lite tillbaka till brottsplatsen, jag jobbar med hvb-hem igen. Jag har skurit ner på resandet i och med mitt nya jobb, trots att jag veckopendlar 20 mil enkel väg varje vecka. Har också tackat nej till flera uppdrag, om än inte till alla. Men det gäller att prioritera när dygnet bara har 24 timmar.

Jag fortsätter med tidningarna Dik Manusch och Oberoende.

På veckorna bor jag numer i en liten etta på tredje våningen. Närmare himmelen än så lär jag knappast komma.

Efter förlusten av Kung Casper så bestämde vi oss för att skaffa en ny Australisk terrier så Jackson skulle slippa vara så ensam. Det blev en Don Vito Corleone. Rasen är den samma som Casper men där slutar likheterna. Han är en helt egen personlighet som jag kommer lägga massor av energi på i sommar för att hyfsa till honom. Han är ett energiskt energiknippe och jag älskar honom alldeles förfärligt mycket. Jackson delar inte alltid den känslan men tycker han är OK ibland. Hundarna är med mig i lägenheten på tredje våningen vilket fungerar bra.

2016 var också det år när jag klippte mig kort. Mitt hår var så långt att det gick ner till röva när jag skulle toppa det och ändrade mig. Jag beställde en tid för att klippa mig kort istället. Och kort blev det. Så skönt och lätt det blev. Men jag har frusit om öronen och nacken och har varit tvungen att investera i mössor.

Gott Nytt År nu alla kända och okända människor
Britt-Inger

söndag 25 december 2016

Gästbloggare: Tankar om ett Testamente


Tabun!


Det finns många saker som är tabu att prata om. Testamenten och barn som inte vill veta av sina föräldrar är ett sådant tabu. Jag har funderat på detta.

En av mina funderingar är om det inte är bättre ge med varm hand än med kall till de som verkligen har behoven? 

Eller är det så att man ska följa den gängse normen och testamentera till barn som inte vill ha någon kontakt med föräldern, det känns lite fel. Är blod tjockare än vatten? 

Verkligheten kan jag inte förändra, det var inte mitt val. Sorgen är min att leva. Och min att hantera, tillsammans med den verklighet jag ställts inför. 

Varför upprätthålla något som handlar om kutym eller som seden bjuder det. 

Jag har funderingar på detta om att skänka till välgörenhet! Det finns flera jag kan tänka mig att skänka mitt kapital till röda korset, rädda barnen, tiggare eller andra föreningar eller varför inte till samernas riksorganisation. Detta är några funderingar som jag haft kring mitt sparade kapital. Jag har min fulla rätt att ge bort pengar, prylar, saker, så länge jag är i livet, med varm hand.

Oskrivna regler styr våra beslut när det gäller hur saker ska se ut. Är jag då en dålig förälder som tänker så här? 
 
Givetvis är jag det tycker många, jag bör vända andra kinden till. Naturligtvis ska man testamentera till efterlevande. Eller? Det är alltid lätt för andra att ha en åsikt när de inte har varit i situationen.

När Gud kommer med döden, kommer djävulen med arvingarna, säger ett ordspråk. Arv och pengar kan tyvärr ge upphov till konflikter. 

Testamentera pengar till välgörande ändamål?  

När man googlar på testamente finns det uppsjö av förslag vad man ska göra eller inte. Jag närmar mig slutet av en resa och har jag börjat fundera. Tycker jag att mina närmaste ska få mina surt förvärvade slantar när jag dör? 

Svaret är nej, varför ska de det? De vill inte veta av mig medan jag är i livet så vad ska de med resterna av mig till när jag dör? 

Nu tänker vän av ordning det finns lagar arvslott/laglott. Ja jag vet, min tanke är inte att smita eller försöka undgå arvslagen. 

Nu har jag läst massor med frågor och svar om hur man ska göra innan man hamnar i dödsskuggans dal och har jag insett att det finns lika många svar som det finns frågor. Därför kommer funderingarna över mig. För en sak har livet lärt mig, när det gäller pengar, fastigheter och värdeföremål verkar alla moraliska värderingar försvinna. Den ilska och förakt som man kände försvinner så fort mammon tar över. Man kan ändra sig snabbt när det kommer till pengar och egendomar för egen vinnings skull.

Om jag i min värld (gud förbjude) tycker så illa om någon att jag uttrycker detta i tal och skrift och den personen sedan avlider förändrar det inte min åsikt om personen.  Jag skulle inte, bara för personen dör, förändra mitt ställningstagande. Om man gör det måste det vara största hyckleriet någonsin.  Har jag tagit avstånd från någon så gör jag det hela vägen och står för det. När man i livet gör ett aktivt val och tar avstånd från en människa, oavsett vilken orsak det handlar om, så förändras inte det bara för att personen avlider och det finns ett arv. 

Mina funderingar runt testamenten uppstod när min mor avled efter en tids sjukdom. Min mor, barnens farmor blev över 80 år gammal, men fick hon några besök eller telefonsamtal från mina barn, sina barnbarn? Ikke. 

Kom de på begravningen? Ikke. 

Hon har mig veterligen aldrig gjort något ont mot vare sig barnbarn eller barnbarnsbarn. Ska det straffas, så ska det göras ordentligt, hela min släkt, ända från grisen och upp eller kamelen, vilket av dem det nu är. Hämnden är ljuv sa bonden och sparkade grannens gris.

Nu tänker ni varför inte ringa, mejla eller smsa? Ja kanske det, men när ska våra barn börja ta eget ansvar? 
Personligen tycker jag att när man fyllt 40, och mer än så, har man ett eget ansvar. De må vara mina barn men det är också vuxna män med en egen vilja, förhoppningsvis.

Tankarna fortsätter!
Gubbjäveln

söndag 18 december 2016

Pressmeddelande från RUNG

 Foto Anneli Sandberg.

Läs pressmeddelandet här

RUNG har reagerat på de politiska utspel som numer görs.

Var har vår medmänsklighet och solidaritet tagit vägen när de fattigaste och mest utsatta människor blir brickor i ett politiskt spel.

Jag tror det börjar vara dags att titta i vår backspegel och inte upprepa samma misstag som gjordes på 30 och 40 talet.

Jag saknar idag politiker som för en egen politik och inte bara tar till sig andras som de tror kortsiktigt vinner röster. Skapa er en egen politik och håll fast vid den istället för att släta ut er.

Partierna tappar mer och mer de ideologier som tidigare legat som grund för det politiska spelet bara för att makten har blivit viktigare än ideologin och medmänskligheten.

Lev och må 
Britt-Inger